känner mig konstig igen....
Känner mig konstig igen...som i början av medicineringen. Har inte skurit mig på sistone, vill fast har ändå inte den där viljan kvar. Viljan jag varit så beroende av. Berättade detta för Sean och han frågade varför jag berättade det för honom. Jag svarade att han kanske ville veta eftersom att jag var hans flickvän- en :P smiley. "Ingen reaktion?", frågade jag. "Nej", sa han. Kändes ju lite halvbra. Förstod inte riktigt om han fattade eller om han inte brydde sig :/
Det känns så jävla tomt på insidan bara. Ilska och övernaturlig glädje kommer, men inte den där euforiska sorgen. Sorgen är likt en drog. Pleasure is pain. Come pain, come hurt.
Så jävla konstigt, när man får för mycket sorg vill man bara vara glad, när man får glädje vill man ha tillbaka den där satans sorgen. Idioti förfan.
Kommentarer
Trackback
